ysch

Sitter här hemma och är lite småbitter över ensamheten. Vill inte riktigt vara med längre på det här med att gå och lägga mig själv. Eller jag är ju inte helt själv, jag har ju våran kära Tyson som är mer sällskap än vad man kan ana när älskling är iväg. Men det är bara att vänja sig med att vara själv eftersom Ns planer är att fortsätta jobba borta veckovis såhär. Och det gör han helt rätt i, bara han låter mig vara lite bitter emellan åt.

Saknar många där ute, speciellt N och L. Behöver lite närhet och kärlek ifrån er mina saknade hjärtan! Okej, där kom psykbrytet. Ny dag tack!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0