elin

först är man sådär äckligt nykär, nästan så det är otäckt. man ligger och ler när man vaknar på morgonen, man kan knappt äta på dagarna, det pirrar så mycket i magen så går nästan till överdrivt. men det är ju en känsla man skulle kunna döda för. efter tag har den nykära känslan gått över, det börjar kännas lite vanligt.. man hittar sidor hos varandra som kanske inte alltid är så lätta.

sen går det lite längre, lite djupare och allting är lite mer.. då blir man nästan nykär igen. när man känner att det verkligen är så jävla rätt. man blir så lyckligt :) man önskar det varar för evigt!